torsdag 5 november 2015

Neråt i full fart

Björn var tidigast uppe och sprang i mörkret uppför Kala Pathar 5545 meter. Han blev därmed den ende i gruppen som tog sig hela vägen upp. Gorak Shep, som vi lämnade i morse, var inte det trevligaste boendet på resan. Det var det var mycket spartanskt utan något vatten att tvätta sig i, kalla rum och fotogendoftande allrum.

Under dagen har vi gått ner mer än 1000 höjdmeter. Vi kom fram till Pheriche redan 13.00 och väntar nu, lätt kallfrusna, på att kaminen ska tändas.

Några reflektioner så här när vi vandrar.
1. Vi pratar mer och mer om saker vi saknar: familj, men mest varma duschar och att inte frysa
2. Att sitta och vänta i kalla rum är överskattat
3. Dal bhat kommer vi inte äta på ett tag


Bye, bye Everest!


Gruppens vaelgoerare delar ut leksaker till traktens barn


Tackkram i Pheriche

2 kommentarer:

  1. Längtan är vandrarens enda last
    som bäres med lätthet mot fjärran mål
    Längtan söker mäktig livskontrast
    till värme, vatten och vanlig tvål
    Underskattas görs dock ofta
    pilgrimens inre kompass
    som leder hem till kramgo kofta
    och heligt inne-dass!

    /Gun

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för inspiration, skapade nyligen ovanstående lilla vers.

      Radera